Vad hände här? Del 1. Halvrunda rabatten


Strax har vi passerat nyår och det börjar klia i trädgårdsfingrarna. I min stora trädgård är det alltid mycket att göra och eftersom det är stora ytor gäller det att fördela mellan vilka delar som ska få mer uppmärksamhet än andra. I trädgårdsbranschen talar man om skötselintensiva (där man varje eller varannan vecka under säsong lägger tid på skötsel och ogräsrensning) och skötselextensiva ytor (som när ytorna är etablerade ska klara sig med minimalt årligt underhåll). För att en yta ska var så skötselfri som möjligt är planering med tillväxtfaktorer och en bra grundläggning viktiga delar. Dock behöver även de ytor som ska vara skötselextensiva ibland mer uppmärksamhet och förnyelse så nu var det dags att ta tag i den den del som vi kallar halvrunda rabatten.

Den halvrunda rabatten som ligger mellan stora vägen och vår stora grusplan (den gamla skolgården) anlades på 70-talet med tanken att den skulle vara skötselextensiv. Detta har varit ett typ-exempel på en 70-tals plantering med städsegrönt i olika nyanser och arter; thuja, kinesisk en, idegran, som förmodligen inköptes för att vara i behändiga storlekar men som vuxit sig över alla breddar. Längs gatan var även en rad med  japanska körsbärsträd, ympade på stam med en kvastliknande krona, planterade. Idag var det 3 stycken kvar varav ett där moderplantan tyvärr vid något tillfälle har fått stå tillbaka för rotskott så trädet var numera flerstammigt med vita enkla och rosa dubbla blommor. Av spåren syns det att det har varit ytterligare 2 eller 3 träd längs raden ut mot gatan. När man tar över en gammal uppvuxen trädgård är tipset att gå varsamt fram och låta förändringarna om möjligt starta först om något år så att det som eventuellt finns i trädgården hinner visa sig från sin vackraste sida. Men ibland har nöden ingen lag och när vi flyttade hit för drygt tre år sedan letade vi förtvivlat efter dagvattenbrunnen som borde finnas någonstans på framsidan och ganska snart antog vi att den skulle kunna gömma sig i det som var ett ogenomträngligt buskage ut mot gatan. Så som ett första steg för tre år sedan gallrade vi ur en stor del av det städsegröna bland annat kinesiska enar med grenar som sträckte sig  4-5 meter in på gårdsplanen. Vår tanke var att flisa det huggna och lägga tillbaka på marken som marktäckning men det visade sig att det var näst omöjligt att få in de vridna och greniga grenarna i flisen så istället blev det bortforsling av 2 stora traktorsläp med krumma grenar.

 Min tanke efter den första utgallringen 2015, var att låta körsbärsträden vara kvar. Men i denna plan finns ett antal problem. Det första är att den gång körsbärsträden planterades var de nog i en ganska modest storlek och planterades därför alldeles för nära vägen och i en för låg höjd. Läser man till exempel Malmö stads projekteringsplan för parker får man veta att rekommenderad frihöjd för väg är 4,7 m och små träd ska planteras minst 1,5 meter från vägen. Våra bjässar här var runt 12 meter i diameter och planterade knappt en meter från vägen med en krona som började på 2 meters höjd. Det andra problemet är att Trafikverket är ganska noga med att hålla sina vägar fria så förra året kapades trädens alla grenar som riktade sig ut mot vägen vilket gjorde att träden fick en väldigt märklig form och genom de stora snittytorna ökar risken för röta och svampangrepp på träden. Så redan när träd planteras är det bra att ta med i beräkningen sluthöjd och slutbredd men även hur stora träden blir efter 10, 20 eller 50 år så att den investering som görs faktiskt kan stå kvar hela sin livslängd. Ett tips om det är stora trädslag som ska planteras är att om det känns för glest, plantera in buskar eller små prydnadsträd som fyller ut de första årtiondena men som senare tas bort.

Så nu ett par veckor in i 2018 var det då dags att ta nästa steg och ta ned de tre körsbärsträden och den sista kinesiska enen. Kvar står nu ett antal flerstammiga thujor som ska stammas upp så att de nedersta grenarna hamnar på 2 meters höjd och en idegran som ska klippas in och formas till någon lämplig form. Alla smågrenar ska flisas i kompostkvarnen och läggas ut på olika ställen som behöver täckas i trädgården och resten av de fällda träden huggs upp till ved. Så fort jorden reder sig, dvs är så torr att den inte klibbar fast vid redskap, ska hela ytan jordfräsas och krattas för att sås med ettårig blomsteränsgsblandning. Denna kommer sedan till hösten att fräsas ner för att öka på mullhalten. Stubbarna efter körsbärsträden får stå kvar något år som dekoration och krukpiedestal. När de börjar murkna är det bara att såga ner dem så nära marken som möjligt och fylla på med kompost som snabbar på förmultningen. Är det bråttom så finns alternativ som stubbfräsning och mitt tips är att anlita professionell hjälp. Målet för den halvrunda rabatten är att återigen skapa en skötselextensiv plantering med växter i flera lager, från marktäckare, halvhöga buskar till träd som gemensamt håller ogräs och oönskat sly bort och skapar en inbjudande plats för ögat såväl som alla smådjur och insekter men det kommer ta ytterligare några år innan allt är på plats. 

Värt att tänka på  när man tar sig an den typiska 70-tals planteringen med städsegrönt är att det många gånger finns fina exemplar som med lite trimning och omvårdnad kan tillföra nya dimensioner till en ny design. Till exempel så går det utmärkt att stamma upp thujor, , enar, idegranar och cypresser. Framförallt flerstammiga exemplar kan ge det där lilla extra som om det ska inhandlas i dessa storlekar i ett gardencenter kostar flera tusen. Idegranen tål hård beskärning och bryter nya skott vilket gör att en stor förvuxen idegran kan vara värd att prova skära in kraftigt för en mer behändig storlek. Däremot går det inte att göra så mycket med till exempel förvuxna prydnadsenar eller bergtallar. Har de stått länge på samma plats brukar det bara vara grönt i de yttersta grenarna och de kommer aldrig att bryta nya skott om de beskärs under det gröna, så för dessa får man välja att antingen ha dem kvar i befintlig storlek eller ta bort dem och plantera något nytt. Som det så ofta sägs inom trädvård, bättre att skynda långsamt med att fälla träd för det är kostsamt att ersätta ett uppvuxet träd med ett likvärdigt och ta det hellre i etapper än att ”blåsa” hela ytan på en gång.